Ordlista

Acesulfam-K: Syntetiskt sötningsmedel. 

Amylopektin: Den del av stärkelse som har grenade molekylkedjor.

Amylos: Den del av stärkelse som har raka molekylkedjor.

Aspartam: Sötningsmedel. Aspartam är en förening av aminosyrorna asparginsyra och fenylalanin.

Disackarid: Sockerarter som består av två monosackaridmolekyler. Exvis ”vanligt socker”(sackaros), maltos(”maltsocker”) och laktos(”mjölksocker”).

Dextros: Kristalliserad glukos(se glukos).

Druvsocker: Ett annat namn på dextros.

Enkla kolhydrater: Kolhydrater med korta kedjor, ex.vis mono -och disackarider.

Fruktos: Monosackarid som även kallas fruktsocker eller levulos. Förekommer fritt i de flesta växter. Används i diabetikermat då fruktos omsätts i levern och då inte kräver insulin så som glukos.

Glukos: Även kallad för druvsocker eller dextros. Glukos är en enkel sockerart. Vanligt socker, sackaros, är sammansatt av en glukos- och en fruktosmolekyl.
Monosackariden glukos är den viktigaste sockerarten i blodet. Glukos är också byggstenarna till polysackariden stärkelse.

Glukospolymerer: Lång molekylkedja med glukos som byggsten.

Glykogeninlagring: Inlagring av energi från kolhydrater, i muskel och lever hos djur och människa. Växter lagrar sin energi i form av stärkelse.

Hydrolyserad stärkelse: Stärkelse som spjälkats under upptagande av vatten. Spjälkningen katalyseras av syra eller enzymer.

Hyperton: En lösning som har högre osmolalitet än blod. Detta innebär långsam passage av näringsämnen från magsäcken till tunntarmen.

Hypoton: En lösning som har lägre osmolalitet än blod. Ju mer hypoton lösningen är desto snabbare passage genom magsäcken till tunntarmen där energiupptaget sker. En lösning som har lägre osmolalitet än blod.

Isoton: En lösning som har samma osmolalitet som blod.

Kolhydrat: Kolhydrat, förkortas ibland CHO, är ett energigivande ämne och ett gemensamt namn för socker, stärkelse och kostfiber.

Komplexa glukospolymerer: Blandning av glukospolymerer med olika kedjelängd(ofta beskrivning av stärkelsesirap eller maltodextrin).

Laktos: Disackarid bestående av galaktos och glukos. Förekommer i mjölk, därav benämningen mjölksocker. Avsaknad av enzymet laktas gör att man inte kan tillgodogöra sig laktosen; detta gäller dock i regel inte svenskar utan är mer vanligt i sydligare länder.

Maltodextrin: Delvis hydrolyserad stärkelse vars nedbrytningsgrad ligger mellan stärkelse och stärkelsesirap. Maltodextrin framställs genom enzymatisk eller sur stärkelsehydrolys, dvs. stärkelsen sönderdelas till mindre molekyler som binder vatten till sig. Denna process sätts igång av syra eller enzym. Maltodextriner är lättlösliga men smakar inte sött. De används huvudsakligen som konsistensgivare i pulversoppor, barnmat, konfektyrer.

Medelmolekylvikt: Genomsnittsvärde av ett ämnes molekylvikt. Åskådliggör t. ex. skillnaden i nedbrytningsgrad mellan Vitargo och andra sport- och energidryckskolhydrater.

Monosackarid: Den kemiskt sett enklast uppbyggda gruppen av naturliga sockerarter. De i naturen vanligaste fritt förekommande monosackariderna är glukos och fruktos.

Oligosackarider: Det samma som komplexa kolhydrater. Sackarider som består av 3 till 10 sammankopplade monosackarider.

Osmolalitet: osmolalitet är ett mått på hur mycket vätska en partikel binder till sig. Denna förmåga påverkar vätsketransporten genom cellmembran. Osmolalitet är ett mått på hur mycket vätska en partikel binder till sig. Denna förmåga påverkar vätsketransporten genom cellmembran.

Osmos: Koncentrationsutjämnande förmåga hos lösningar av olika koncentrationer.

Osmotiskt tryck: Det tryck som driver den koncentrationsutjämnande förmågan(osmosen) hos lösningar av olika koncentrationer.

Stärkelse: Stärkelse är en polysackarid som förekommer som upplagsnäring i många växter, speciellt i potatis och de fyra sädesslagen. Stärkelse består enbart av sammanbundna glukosmolekyler och det går ganska lätt att frigöra dem med hjälp av syra eller enzymer. Stärkelse är råvara till kolhydrater som används i nutritionsprodukter.

Stärkelsesirap: Annat namn för glukossirap(glykos). Stärkelsesirap används bl. a som konsistensgivare, för reglering av sötma utan att minska torrsubstanshalten och för att minska sockerkristallisation i t. ex. konfektyr(godis), glass och läsk.

Sucralos: Syntetiskt sötningsmedel.